I dag satt jag och tänkte på de hundar jag haft de senaste tjugo åren.
Ingen aning om varför egentligen.
Det dök bara upp i mitt huvud.
Felice´ som jag inte alls skulle ha.
Det var inte mitt val min son jobbade för mycket och hon kunde inte vara ensam.
Hon var typ fyra månader när hon kom hit och så fruktansvärt jobbig.
Hon gjorde allt hon inte fick och mer därtill.
Och jag tänkte många gånger VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ.
Jag kommer aldrig att få rätt på denna hund.
Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte hon lyssnade inte.
När hon var lite över ett år gammal och jag var på fältet med henne sa jag till henne att komma.
Hon kom.
Sitt,hon satt osv osv den ena poletten efter den andra trillade ner.
Till slut hade jag en hund som gick lös lyssnade på mina komandon.
Hela hennes liv kunde jag lita på henne.
Hon gjorde allt jag sade och höll ögonkontakt med mig.
Stannade vid varje trottoarkant satte sig och väntade på mig.
GUUUD vad jag älskade min fina Felice´ .
Hon fick 5 valpar.
Vad visste jag om adopt dont shop då?
Inte ett dugg.
När hon var åtta år gammal märkte jag att hon inte ville hoppa upp i sängen längre.
Vi sov alltid tillsammans.
Men det gick inte.
Sedan märkte jag att hon började vingla på bakbenen,kissa inne svårt att hålla balansen när hon skulle bajsa.
Och hon skämdes hon var inte en hund som gjorde något inne.
Hon sa till när hon ville ut.
När jag sökte veterinärvård hade min veterinär semester.Och så jävla dum som jag var gick jag till en annan som gav henne atros och värktab.
När min veterinär kom hem sa han att hon fått värktabletter som slagit ut hennes njurar.
Det finns skillnad på vad man får ge till yngre och äldre hundar.
Jag vet att hon inte mådde bra hade långa disskusioner med min veterinär.
Och jag vet att Felice´inte ville mer.
Jag trodde jag skulle dö utan henne
Älskade drama queen Felice´
Jag saknar henne änn.Och alla på min gård som kände henne ställde ut ljus och blommor.
Men jag hade ju en hund till hemma som var Felice´ son.
Han var ju en helt annan sorts hund.
Han föddes grön.Först var han mint grön sedan blev han neongrön.
Coolt eller kanske inte.
Ni kan ju själv gissa vem som är Zeus :)
Han växte upp med sin mor.
Många sa att det är inte bra att låta en valp växa upp med mor eller far.
Jag kan väl säga att för en gångs skull lyssnade jag inte och jag vet inte än i dag om det stämmer.
Han var en underbar hund tills hans mor dog.
Då blev han mer aggresiv och beskyddande mot mig.
Jag räknade med att han skulle leva längre än Felice´ !
Men när Zeus inte mådde bra gick han alltid och la sig under min säng.
Och jag reagerade inte på det för det gjorde han även om det var varmt.
Att han sprattlade med benen trodde jag var som han drömde.
Ända tills en morgon när han låg på golvet skakade slängde sig i väggarna och tuggade fradga.
Ringer djursjukuset som säger att vissa hundar kan få ett eller annat epelepsianfall.
Hör av dig om det händer igen.
Det händer igen jag hör av mig och dom säger att jag ska komma dit.
Jag var där i 18 timmar de ger honom epelepsimedicin 11 gånger som inte hjälper.
När de bytte veterinär sa vedebörande detta är inte epelepsi det kan vara något på hjärnan.
Efter röntgen visar det sig att han hade en hjärntumör som inte gick att operera.
Jag fick ta beslutet att avliva honom.Han ville inte han ville hem.
han somnade in i mitt knä.
Det regnade ute så ingen kunde se mina tårar.
Jag gick dit med min hund och gick hem med ett koppel.
Och kände att jag ska aldrig mer älska en hund,jag ska aldrig mer ha hund det gör för ont att säga farväl.
Älskade Zeus
Men vad är jag utan hund en sorgsen människa.
Jag var övertygad att jag aldrig skulle kunna älska några hundar som jag älskade Felice´och Zeus.Och jag skulle aldrig skaffa fler hundar.
Men vem kom då?
En man vid namn Lotus.
Och en tjej vid namn Tana.
Och jag tror att Felice´och Zeus ler i sin himmel
Ni vet Swicha0737138241
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar