Livet.

Först skriver jag inte alls sedan får jag skrivnoja.
I går när jag läste att Michael Nyqvist har gått vidare bara 56 år gammal.
Kom jag direkt att tänka på en av alla mina bröder.
Eftersom han är i precis samma ålder.
Kände att jag var tvungen att ta reda på hur han mår.
Mitt i natten!
Även om vi inte träffas alls nu för tiden så är han ju min bror.
Som jag har växt upp med.
Jäklats med,haft otroligt roligt med när han blev tillräckligt stor för att vara rolig.
När han var liten var han "en pain in the ass" som följde efter mig överallt.
Jag var tre när han blev född.
Kommer än i dag ihåg första gången jag såg honom när min farmor tog med mig till BB
som det hette då.
Och jag undrade vart han kom ifrån.
På den tiden var det inte så noga med att upplysa det barn man redan hade om att de skulle få ett syskon.
Och när jag var tre gick jag inte och kollade min moders mage.
Men helt plötsligt var han där i en blå filt.
Och enligt alla var han jättesöt.
Inte enligt mig.
Tro mig när jag säger att mina minnen sträcker sig tillbaks till jag var ett år gammal.
Jag blir alltid förvånad när någon säger att de inte minns något från sin barndom,jag gör.
Jag minns när han lärde sig gå,han gick runt huset och höll sig i väggen.
Sedan lärde han sig springa det var ännu värre.
För då sprang han ju efter mig hela tiden :)
Vi har upplevt så mycket tillsammans.
När jag blev gravid med min första son var han den första som fick veta det.
För på den tiden gick man till apoteket och fick svar.
Och det var han som fick öppna svaret för jag vågade inte.
När jag var gravid med min dotter var han också den första som fick veta för det var han som körde mig dit.
På vägen hem i bilen visade jag honom bilderna.
Och han sa att om det är en flicka vill jag att hon ska heta Cindy i mellan namn.
Det gör hon.
Hon älskar inte det precis hahahahha.

När man tänker på hur kort livet kan vara och att man kanske aldrig får sagt det man ville säga.
Så tycks det mig ganska skrämmande att en dag är man här nästa dag kan man vara borta.
Därför skriver jag detta just nu.
För vem vet om vi finns i morgon?
Livet har fört oss på helt olika vägar.
Det kanske var det som var meningen,att vi skulle gå var och en på sitt håll.
Men du finns alltid i mitt hjärta det hoppas jag du vet.
Att vi lever olika liv kan inte förändra det.
Jag vill att du ska leva länge och vara lycklig.
Kram
         din
               syster.

                                          Vi en gång i tiden.