Kände att det kanske är tid igen.
Jag är nu inne på mitt femtionionde år.
Ganska nöjd med det faktiskt om man betänker att det finns dom,
som inte når till femtionio.
Personer som kanske hade mycket kvar att ge men inte fick en chans.
Människor jag känner som bara försvann.
Jag är inte försvunnen än.
Men en sak har jag lärt mig och det är,
man vet aldrig när livet tar slut.
Jag kan dö i morgon.
Det vet inte jag och ingen annan heller.
Det skrämmer mig inte.
Det som skrämmer mig är det jag i så fall lämnar efter mig.
Tre barn ,fyra barnbarn.
En soulmate.
En soulsyster.
och min bästa vän.
Det känns inte bra.
Så därför gör jag allt jag kan för att framför allt vara farmor.
Mina barnbarn ska minnas mig med ett leende på läpparna.
Att man hade kul med farmor.
Vilket man har :)
Ok jag får väl erkänna att jag skäller lite extra på en av dom men hen vet varför.
Om någon sagt till mig för 20 år sedan att jag skulle ha fyra barnbarn när jag var 59,
hade jag inte trott dom.
Men nu är jag det och nu har jag det.
Den äldsta är 16.
Nästa är 11.
Lillisen fyllde just två.
Och den minsta föddes i Januari 2017.
Jag älskar dom alla fyra även om jag har mer kontakt med vissa.
Det kommer inga bilder för jag är innerligt trött på att höra idiotiska kommentarer.
Vi varierar från brunt,svart till blont hår.
Samma sak i hudfärger.
Mina barn är mina barn.
Och mina barnbarn är mina barnbarn.
Folk säger att barnbarn är livets efterätt.
Men det tycker inte jag.
Men så har jag nog alltid varit lite ego.
Mina barnbarn är en forsättning av mig.
Mina gener plus någon annans :)
Ego Pia ja jag vet.
Jag kan titta på en av dom och se min far.
Jag kan titta på nästa och se mig själv.
Osv osv.
Jag tänkte tatuera in deras namn men jag är inte säker på att det är klart än.
Det kommer säkert fler.
Det är svårt att veta.
Kärleken till dom är STOOOR.
Alla är olika men kärleken är den samma.
Hur fick jag sådana barnbarn.
Nått bra måste jag ju ha gjort?
När jag hör orden -Farmor jag älskar dig.
Och jag svarar -Jag älskar dig mer än du kan ana.
Och jag gör verkligen det älskar dom mer än dom någonsin kan föreställa sig.
Dom gjorde min födelsedag fantastisk.
Det fattades en.
Men man ska räkna dom som var här.
Inte tänka på den som inte var här.
