Då är vi inne på sista dagen av 2015. Jag ser inte med glädje framemot tolvslaget och det beror enbart på raketerna. Det har smällt här i ett par veckor nu,varje dag megabomber så billarmen har satt igång. Jag är inte speciellt rädd för raketer. Men det är ju en fördel om man hör vad man själv säger när man pratar i mobil t.ex Dessutom tycker jag synd om alla djur och människor som faktiskt är skiträdda en sån här dag. Zeus har inte brytt sig så mycket hittills. Men jag vet sedan tidigare år att vid tolvslaget när det brakar loss ordentligt blir han lite darrig. Jag vet folk som måste ge sina djur lugnande för de blir så rädda. Jag undrar varför vissa blir fruktansvärt rädda och vissa inte alls? Jag lärde mig en gång för länge sedan (av min svägerska i Pakistan) att sista dagen på året ska man vara glad hela dagen. Man ska skratta MYCKET :) För då blir hela följande år glatt och trevligt. Så jag ska göra det i dag. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska skratta åt men tack o lov så finns ju Youtube. Där hittas det säkert något. Så vad tyckte jag om 2015? Det var definitivt ett år som var bättre än det tre tidigare. Lite smågrejor fanns det väl som inte var toppen. Men det kan jag leva med. Har jag lärt mig något? Inte mycket. Kanske några saker dock. Som att man inte ska snubbla över hundben med ett ölglas i handen och tappa det över datorn. För då dör den,datorn alltså. Att man inte ska köpa skor utan att prova dom först. Det kan nämligen visa sig att dom är för små. Att man verkligen känner av sin ålder när man åker utomlands och måste gå i trappor som är högre än ett berg. Annars har jag inte lärt mig ett skit som jag inte redan visste innan. Jag blev dessutom väldigt glad i går när tre olika personer ringde och ville att jag skulle komma och fira nyår hos dom. Att dom tänkte på mig gjorde mig varm i hjärtat. Men tyvärr blir det inte så. Det känns inte som en hit att gå bort och sitta där med snörvel och hosta. Så jag tar och håller mig hemma med Zeus. (som det känns nu i alla fall vem vet med mig kan saker och ting alltid förändras) Jag önskar mina vänner ett gott slut och ett gott nytt år. Ni andra ja ni vet själv.
Eller inte. Jag har ju skrivit tidigare att jag varit sjuk av och till. Jag hade ont i öra hals och feber. Det är över nu. Rösten har varit lite konstig. Men jag har lyckats säga vad som är viktigt i alla fall hahaha. Efter att ha talat med viskande ton med Fröken C i kväll, längre än jag borde. Och mobilen ringer igen,HAR JAG INGEN RÖST! Jag kunde inte få fram ett ljud. Kul att svara i mobilen och det inte kommer fram ett ljud!! Och vederbörande undrar om det är något fel och om dom ska komma. Tack Gud för sms :) Jag har ju bra syn nu för tiden. Så jag kan sms:a. Tre dagar kvar till julafton. Vart tog tiden vägen? Detta året har gått fort. Mycket glädje,lika mycket skit kan jag tänka. Jag ska inte klaga för jag har ju varit utomlands 3 gånger i år. Och om allt går som tänkt drar jag i Februari igen. Men man vet ju aldrig vad som hinner hända tills dess. Livet är föränderligt det har det alltid varit. Det är därför jag aldrig planerar. Jag bara tänker ut lite planer och händer det så händer det. Man kan aldrig vara riktigt säker på något eller någon. Egentligen kan man nog bara lita på sig själv. Om ens det :) Ha det gott mina vänner. Ni andra ha det som ni vill.
Förvisso två helt skilda ting. Men det är vad jag tänkt på de senaste dagarna. Mest paddorna då. Och det kom liksom aldrig igång. Jag har gått förbi och tittat på dom och dom har surt glott tillbaks. Deras blickar har sagt mig typ :) -Är det så här du vill att vi ska bo! -Vilken kass djurägare du är!!! Jag lovar att det var vad dom tänkte varje gång jag gick förbi. Och jag går förbi dom typ tio gånger om dagen eftersom de är i min hall. Att göra rent ett stooort akvarium ensam är ett heldagsprojekt. Jag vet inte ens hur många liter vatten det är som först ska ut, och sedan in igen. För att sen inte snacka om bottengruset som väger ton typ. Och stenar som man knappt orkar bära. För att till slut ta båda paddorna och tvätta dom så gott det går, utan på skalet innanför skalet medans dom fräser och frustar HELA TIDEN! Men i går tänkte jag att nu får det vara nog och satte igång. Jag kollade på google om de verkligen måste ha det jäkla gruset i botten. Det måste de inte så jag tog bort det. Rätt ut i sopnedkastet. Efter att jag sprungit mellan badrum och hall med vatten. Stått och gnuggat bort alger från deras stenar, putsat in och utsida av deras hem, och vattnet är så rent att man knappt ser att det finns där. Då står jag där känner mig nöjd med mig själv, räcker lång näsa åt dom och tänker att så j...a dålig djurägare är jag dock inte. Vad händer då?? Jo,Ljungberg sätter sig med huvudet inträngd i en hörna. Sedan bara sitter hon där typ i två timmar. Ingen mat ville hon ha och hon rörde sig inte. Jag tänkte men hallå vad hände nu då är hon sjuk eller nått. Sedan kom jag på att dom har alltid haft grus i botten och hade hon slutat sura och vänt sig om hade hon säkert sagt, -Ja stå du där och tyck att du har varit skitduktig!! -Var är mitt grus? Men Skalman (som jag fick reda på i går att han heter) han brydde sig inte ett dugg. Han höll igång som vanligt men så har han också alltid varit lite knäpp. Djur alltså. Oftast trevliga varelser. Dock ibland en riktig pina. Tro mig även sköldpaddor har känslor hahaha. Och så brunkålen som jag skulle göra. Jag försökte mig på det två gånger förra året. Första gången blev den äcklig andra blev den bra. Jag vill att den ska smaka som moderns. Det ända jag gillar med julen är brunkål. Så står jag här i dag med alla ingredienser sätter igång att skära kål och får total kortslutning i skallen. Så även om jag tappat rösten fick jag ringa Lena och viska fram mitt budskap. Hon hjälpte mig. Tack :) Och så avslutar jag med en fråga. Om man glömmer namnet på sin sköldpadda och får kortslutning vid brunkålstillverkning, Är man på väg att bli senil då? Lite skämt,lite allvar :) Ha det gott mina vänner. Ni andra ni vet själv. Nu är den på G
Det ser väl rent o fint ut även om fotot är suddigt?
I dag är hon på bra humör igen "Ljungbergskan" Och för er som inte vet är hon den som är närmast glaset :)
Oj vad jag längtar. NOOOT!! Jag vet att många av mina vänner älskar julen. Och mina vänner vet att det gör inte jag. Denna julen ska jag vara ensam hemma. Eller inte riktigt. Zeus är ju här och Ljungberg och han utan namn. Så jag låser min dörr och firar jul med Zeus (Hund) Ljungberg (vattensköldpadda) Och han som inte har något namn (även han en vattensköldpadda) Det känns alldeles bra för mig. Dom andra tre kan inte prata så jag vet inte vad dom tycker. Och dom har inte direkt mycket att säga till om. Nu blir det som jag vill. Dom kan få något gott att äta. Jag har dock aldrig gett hunden julklappar. Han vet inte ens att det är jul :) Och paddorna bryr sig inte ett dugg. Dom kan få en räka extra. Det blir dom säkert nöjda med. Ljungberg kan ju få vara på golvet med mig. Då menar jag inte att jag ska ligga på golvet o fira jul,hahaha Utan snarare att när hon är ute ur akvariet är hon på golvet, och följer efter mig vart jag än går. Zeus håller sig på säkert avstånd. Namnlös kan man dock inte ta ut,han bara bits. Men jag får väl i alla fall skicka min vanliga jullåt till er som älskar julen. Ha det trevligt mina vänner. Ni andra ha det som ni vill ha det.
Somnade i går långt innan jag skulle bara för att vakna typ vid 23-tiden. Min inre klocka är inställd på Zeus tid. Den funkar inte helt bra,för vår sista runda brukar bli vid 22. Jag lyckades missa grannens "kom nu" skrik. Sista rundan tar jag och Zeus alltid med Malte malteser och hans matte. Jag kände mig helt kass,ont i halsen,örat o hostig och frysig. Skulle ju bara slänga mig under täcket en stund för att bli varm. Det sket sig uppenbarligen för jag somnade som sagt. Men jag vaknade ju,gick ut med hunden och somnade igen. Bara för att vakna i morse och må ännu mer skit. Samma procedur,upp,ut med hunden och dyk under täcket igen. Jag blev ju sjuk direkt när jag kom hem från Barcelona. Det trodde jag hade med väderväxlingarna att göra. Jag brukar inte ofta bli sjuk. Mina vänner brukar alltid klaga på att jag har fönsterna öppna. Och jag brukar alltid säga man blir inte sjuk av kyla. Man blir sjuk av baciller. Då hade jag glömt att jag hela mitt liv alltid fått öroninflammation och halsfluss, mellan November och Februari. De senaste 10 åren har det dock inte hänt varje år. Men nu är det tid igen. Örat spränger,halsen gör ont och jag har säkert två graders feber. Två graders feber räcker för att jag ska vara döende. Min normala kroppstemperatur är typ 36 grader.(Ja jag vet jag har alltid varit en kall person) Har jag 37,5 eller 38 så kan jag knappt resa mig ur sängen. Inte för att jag och febertermometern har en bra relation. Jag äger ingen. Men min moder kollade ofta när jag var barn och hon tyckte jag var gnällig för jag hade ju "ingen feber". Man lär sig dock med åren hur man själv funkar. Och just nu sitter jag här och fryser häcken av mig. Så jag har feber. När jag var ute med Zeus i morse hällde jag i mig två värktabletter. Sedan mådde jag bra en stund. Nu går jag o lägger mig igen. Ha det gott mina vänner. Ni andra ni vet själv.
Jag talade i dag med en person som var tvungen att avliva sin hund. Hunden var 13 år gammal och mådde inte bra. Hon var jätteledsen över sin hund och att livet aldrig ska bli detsamma. Jag kan inte trösta eller säga en massa goda ord. För livet blir aldrig det samma. Det jag kan säga är,man lär sig att leva med det. Precis som man lär sig att leva med allt annat. Bara man vet att man gjorde rätt. Att man inte tvingade sin trognaste vän att leva vidare för ens egen skull. Och det vet man om man känner sin hund. Man ser det,hör det,och känner det. När man skaffar hund,en liten valp så tänker man inte speciellt långt framåt, kanske? Men man tar på sig ett stort ansvar. Och när den dagen kommer att de måste avsluta sitt liv. Ligger det i människans händer. Vem vill att en trogen vän ska lida? Inte jag. Jag har varit där. Jag har upplevt det. För när Felice´inte varkens orkade eller ville mer. Så talade hon om det för mig (på sitt sätt). Och jag avlivade henne med tass i hand hela vägen. Hon dog i min famn. Där hon skulle vara i sin sista minut, nämligen hos mig. Jag hade aldrig skaffat en ny hund efter henne om det varit så att jag typ bara velat ha en hund. Men jag hade ju redan en. Hennes son. Han blir mer och mer lik henne ju äldre han blir. Dock är han hane och kommer aldrig att bli lika lydig. Men när jag ser hennes döttrar ser jag henne. Jag saknar henne än i dag. Älskade fina Felice´ Felice´
Den började ju bra typ med att jag vaknade. Och det är ju alltid bra :) Efter det fick jag sms från en kompis jag inte sett på sex år!! Han ville ha kaffe och inte bara han,han tog även med sina två flickvänner. Unga vackra damer kan man lätt säga. Till saken hör att mannen i fråga är i typ min ålder. Vissa har tur eller så vet dom bara hur man ska behandla kvinnor. Det var ett trevligt möte hur som helst. När dom hade gått träffade jag den där lille knodden jag brukar omnämna som mini mannen i mitt liv. Underbara Ludvig. Både han och jag kommer att sova gott i kväll. Vi har kollat på byggarbetare,kranar,vinkat till hela Lindängen även om vi inte visste vem vi vinkade åt så hoppas jag att någon såg oss. Jag har fått blöta pussar och långa kramar. Han fick mig att sitta på golvet i två timmar och leka med honom. Och killen kan dansa. Vilket han visade ett antal gånger. Blyg två sekunder för att jag inte träffat honom på ett tag. Sedan bara kärlek :) Underbara lilla Ludde,som sagt du har stulit mitt hjärta. Hans personlighet är det mest fantastiska jag har sett hos ett barn. Jag träffade även hans mamma i dag. Vilket bra jobb du gör. Eller förlåt,ni gör. Den killen är fantastisk.
