2015

Då är vi inne på sista dagen av 2015.
Jag ser inte med glädje framemot tolvslaget och det beror enbart på raketerna.
Det har smällt här i ett par veckor nu,varje dag megabomber så billarmen har satt igång.
Jag är inte speciellt rädd för raketer.
Men det är ju en fördel om man hör vad man själv säger när man pratar i mobil t.ex

Dessutom tycker jag synd om alla djur och människor som faktiskt är skiträdda en sån här dag.
Zeus har inte brytt sig så mycket hittills.
Men jag vet sedan tidigare år att vid tolvslaget när det brakar loss ordentligt blir
han lite darrig.
Jag vet folk som måste ge sina djur lugnande för de blir så rädda.
Jag undrar varför vissa blir fruktansvärt rädda och vissa inte alls?

Jag lärde mig en gång för länge sedan (av min svägerska i Pakistan) att
sista dagen på året ska man vara glad hela dagen.
Man ska skratta MYCKET :)
För då blir hela följande år glatt och trevligt.
Så jag ska göra det i dag.
Jag vet dock inte riktigt vad jag ska skratta åt men tack o lov så finns ju Youtube.
Där hittas det säkert något.

Så vad tyckte jag om 2015?
Det var definitivt ett år som var bättre än det tre tidigare.
Lite smågrejor fanns det väl som inte var toppen.
Men det kan jag leva med.
Har jag lärt mig något?
Inte mycket.
Kanske några saker dock.
Som att man inte ska snubbla över hundben med ett ölglas i handen och tappa det över datorn.
För då dör den,datorn alltså.
Att man inte ska köpa skor utan att prova dom först.
Det kan nämligen visa sig att dom är för små.
Att man verkligen känner av sin ålder när man åker utomlands och måste gå i trappor
som är högre än ett berg.
Annars har jag inte lärt mig ett skit som jag inte redan visste innan.

Jag blev dessutom väldigt glad i går när tre olika personer ringde och ville att jag
skulle komma och fira nyår hos dom.
Att dom tänkte på mig gjorde mig varm i hjärtat.
Men tyvärr blir det inte så.
Det känns inte som en hit att gå bort och sitta där med snörvel och hosta.

Så jag tar och håller mig hemma med Zeus.
(som det känns nu i alla fall vem vet med mig kan saker och ting alltid förändras)

Jag önskar mina vänner ett gott slut och ett gott nytt år.
Ni andra ja ni vet själv.

Men kul

Eller inte.
Jag har ju skrivit tidigare att jag varit sjuk av och till.
Jag hade ont i öra hals och feber.
Det är över nu.
Rösten har varit lite konstig.
Men jag har lyckats säga vad som är viktigt i alla fall hahaha.
Efter att ha talat med viskande ton med Fröken C i kväll,
längre än jag borde.
Och mobilen ringer igen,HAR JAG INGEN RÖST!
Jag kunde inte få fram ett ljud.
Kul att svara i mobilen och det inte kommer fram ett ljud!!
Och vederbörande undrar om det är något fel och
om dom ska komma.
Tack Gud för sms :)
Jag har ju bra syn nu för tiden.
Så jag kan sms:a.

Tre dagar kvar till julafton.
Vart tog tiden vägen?
Detta året har gått fort.
Mycket glädje,lika mycket skit kan jag tänka.
Jag ska inte klaga för jag har ju varit utomlands 3 gånger
i år.
Och om allt går som tänkt drar jag i Februari igen.
Men man vet ju aldrig vad som hinner hända tills dess.
Livet är föränderligt det har det alltid varit.
Det är därför jag aldrig planerar.
Jag bara tänker ut lite planer och händer det så händer det.
Man kan aldrig vara riktigt säker på något eller någon.
Egentligen kan man nog bara lita på sig själv.
Om ens det :)
Ha det gott mina vänner.
Ni andra ha det som ni vill.

Brunkål och sköldpaddor.

Förvisso två helt skilda ting.
Men det är vad jag tänkt på de senaste dagarna.
Mest paddorna då.
Och det kom liksom aldrig igång.
Jag har gått förbi och tittat på dom och dom har surt glott tillbaks.
Deras blickar har sagt mig typ :)
-Är det så här du vill att vi ska bo!
-Vilken kass djurägare du är!!!
Jag lovar att det var vad dom tänkte varje gång jag gick förbi.
Och jag går förbi dom typ tio gånger om dagen eftersom de är i min hall.
Att göra rent ett stooort akvarium ensam är ett heldagsprojekt.
Jag vet inte ens hur många liter vatten det är som först ska ut,
och sedan in igen.
För att sen inte snacka om bottengruset  som väger ton typ.
Och stenar som man knappt orkar bära.
För att till slut ta båda paddorna och tvätta dom så gott det går,
utan på skalet innanför skalet medans dom fräser och frustar HELA TIDEN!
Men i går tänkte jag att nu får det vara nog och satte igång.
Jag kollade på google om de verkligen måste ha det jäkla gruset i botten.
Det måste de inte så jag tog bort det.
Rätt ut i sopnedkastet.
Efter att jag sprungit mellan badrum och hall med vatten.
Stått och gnuggat bort alger från deras stenar,
putsat in och utsida av deras hem,
och vattnet är så rent att man knappt ser att det finns där.
Då står jag där känner mig nöjd med mig själv,
räcker lång näsa åt dom och tänker att så j...a dålig djurägare är jag
dock inte.
Vad händer då??
Jo,Ljungberg sätter sig med huvudet inträngd i en hörna.
Sedan bara sitter hon där typ i två timmar.
Ingen mat ville hon ha och hon rörde sig inte.
Jag tänkte men hallå vad hände nu då är hon sjuk eller nått.
Sedan kom jag på att dom har alltid haft grus i botten och hade hon slutat
sura och vänt sig om hade hon säkert sagt,
-Ja stå du där och tyck att du har varit skitduktig!!
-Var är mitt grus?
Men Skalman (som jag fick reda på i går att han heter) han brydde sig inte ett dugg.
Han höll igång som vanligt men så har han också alltid varit lite knäpp.
Djur alltså.
Oftast trevliga varelser.
Dock ibland en riktig pina.
Tro mig även sköldpaddor har känslor hahaha.

Och så brunkålen som jag skulle göra.
Jag försökte mig på det två gånger förra året.
Första gången blev den äcklig andra blev den bra.
Jag vill att den ska smaka som moderns.
Det ända jag gillar med julen är brunkål.
Så står jag här i dag med alla ingredienser sätter igång att skära kål och
får total kortslutning i skallen.
Så även om jag tappat rösten fick jag ringa Lena och viska fram mitt
budskap.
Hon hjälpte mig.
Tack :)
Och så avslutar jag med en fråga.
Om man glömmer namnet på sin sköldpadda och får kortslutning vid brunkålstillverkning,
Är man på väg att bli senil då?
Lite skämt,lite allvar :)
Ha det gott mina vänner.
Ni andra ni vet själv.

                                          Nu är den på G

                                          Det ser väl rent o fint ut även om fotot är suddigt?

                                          I dag är hon på bra humör igen "Ljungbergskan"
                                          Och för er som inte vet är hon den som är närmast
                                          glaset :)

Snart jul igen.

Oj vad jag längtar.
NOOOT!!
Jag vet att många av mina vänner älskar julen.
Och mina vänner vet att det gör inte jag.
Denna julen ska jag vara ensam hemma.
Eller inte riktigt.
Zeus är ju här och Ljungberg och han utan namn.
Så jag låser min dörr och firar jul med Zeus (Hund)
Ljungberg (vattensköldpadda)
Och han som inte har något namn (även han en vattensköldpadda)
Det känns alldeles bra för mig.
Dom andra tre kan inte prata så jag vet inte vad dom tycker.
Och dom har inte direkt mycket att säga till om.
Nu blir det som jag vill.
Dom kan få något gott att äta.
Jag har dock aldrig gett hunden julklappar.
Han vet inte ens att det är jul :)
Och paddorna bryr sig inte ett dugg.
Dom kan få en räka extra.
Det blir dom säkert nöjda med.
Ljungberg kan ju få vara på golvet med mig.
Då menar jag inte att jag ska ligga på golvet o fira jul,hahaha
Utan snarare att när hon är ute ur akvariet är hon på golvet,
och följer efter mig vart jag än går.
Zeus håller sig på säkert avstånd.
Namnlös kan man dock inte ta ut,han bara bits.
Men jag får väl i alla fall skicka min vanliga jullåt till er som
älskar julen.
Ha det trevligt mina vänner.
Ni andra ha det som ni vill ha det.

 

 

 

 

 

 

 

 

Så det kan bli.

Somnade i går långt innan jag skulle bara för att
vakna typ vid 23-tiden.
Min inre klocka är inställd på Zeus tid.
Den funkar inte helt bra,för vår sista runda brukar bli vid 22.
Jag lyckades missa grannens "kom nu" skrik.
Sista rundan tar jag och Zeus alltid med Malte malteser och hans matte.
Jag kände mig helt kass,ont i halsen,örat o hostig och frysig.
Skulle ju bara slänga mig under täcket en stund för att bli varm.
Det sket sig uppenbarligen för jag somnade som sagt.
Men jag vaknade ju,gick ut med hunden och somnade igen.
Bara för att vakna i morse och må ännu mer skit.
Samma procedur,upp,ut med hunden och dyk under täcket igen.
Jag blev ju sjuk direkt när jag kom hem från Barcelona.
Det trodde jag hade med väderväxlingarna att göra.
Jag brukar inte ofta bli sjuk.
Mina vänner brukar alltid klaga på att jag har fönsterna öppna.
Och jag brukar alltid säga man blir inte sjuk av kyla.
Man blir sjuk av baciller.
Då hade jag glömt att jag hela mitt liv alltid fått öroninflammation och halsfluss,
mellan November och Februari.
De senaste 10 åren har det dock inte hänt varje år.
Men nu är det tid igen.
Örat spränger,halsen gör ont och jag har säkert två graders feber.
Två graders feber räcker för att jag ska vara döende.
Min normala kroppstemperatur är typ 36 grader.(Ja jag vet jag har alltid varit en kall person)
Har jag 37,5 eller 38 så kan jag knappt resa mig ur sängen.
Inte för att jag och febertermometern har en bra relation.
Jag äger ingen.
Men min moder kollade ofta när jag var barn och hon tyckte jag var gnällig för jag hade ju "ingen feber".
Man lär sig dock med åren hur man själv funkar.
Och just nu sitter jag här och fryser häcken av mig.
Så jag har feber.
När jag var ute med Zeus i morse hällde jag i mig två värktabletter.
Sedan mådde jag bra en stund.
Nu går jag o lägger mig igen.
Ha det gott mina vänner.
Ni andra ni vet själv.

Hundar och kärlek.

Jag talade i dag med en person som var tvungen att avliva sin hund.
Hunden var 13 år gammal och mådde inte bra.
Hon var jätteledsen över sin hund och att livet aldrig ska bli detsamma.
Jag kan inte trösta eller säga en massa goda ord.
För livet blir aldrig det samma.
Det jag kan säga är,man lär sig att leva med det.
Precis som man lär sig att leva med allt annat.
Bara man vet att man gjorde rätt.
Att man inte tvingade sin trognaste vän att leva vidare för ens egen skull.
Och det vet man om man känner sin hund.
Man ser det,hör det,och känner det.
När man skaffar hund,en liten valp så tänker man inte speciellt långt framåt,
kanske?
Men man tar på sig ett stort ansvar.
Och när den dagen kommer att de måste avsluta sitt liv.
Ligger det i människans händer.
Vem vill att en trogen vän ska lida?
Inte jag.
Jag har varit där.
Jag har upplevt det.
För när Felice´inte varkens orkade eller ville mer.
Så talade hon om det för mig (på sitt sätt).
Och jag avlivade henne med tass i hand hela vägen.
Hon dog i min famn.
Där hon skulle vara i sin sista minut,
nämligen hos mig.
Jag hade aldrig skaffat en ny hund efter henne om det varit så att jag typ
bara velat ha en hund.
Men jag hade ju redan en.
Hennes son.
Han blir mer och mer lik henne ju äldre han blir.
Dock är han hane och kommer aldrig att bli lika lydig.
Men när jag ser hennes döttrar ser jag henne.
Jag saknar henne än i dag.
Älskade fina Felice´
                                             Felice´

What a day!!!!

Den började ju bra typ med att jag vaknade.
Och det är ju alltid bra :)
Efter det fick jag sms från en kompis jag inte sett på sex år!!
Han ville ha kaffe och inte bara han,han tog även med sina
två flickvänner.
Unga vackra damer kan man lätt säga.
Till  saken hör att mannen i fråga är i typ min ålder.
Vissa har tur eller så vet dom bara hur man ska behandla kvinnor.
Det var ett trevligt möte hur som helst.

När dom hade gått träffade jag den där lille knodden jag
brukar omnämna som mini mannen i mitt liv.
Underbara Ludvig.
Både han och jag kommer att sova gott i kväll.
Vi har kollat på byggarbetare,kranar,vinkat till hela
Lindängen även om vi inte visste vem vi vinkade åt så
hoppas jag att någon såg oss.
Jag har fått blöta pussar och långa kramar.
Han fick mig att sitta på golvet i två timmar och leka
med honom.
Och killen kan dansa.
Vilket han visade ett antal gånger.
Blyg två sekunder för att jag inte träffat honom på ett tag.
Sedan bara kärlek :)
Underbara lilla Ludde,som sagt du har stulit mitt hjärta.
Hans personlighet är det mest fantastiska jag har sett hos ett barn.
Jag träffade även hans mamma i dag.
Vilket bra jobb du gör.
Eller förlåt,ni gör.
Den killen är fantastisk.

 

Alltsåååå varför????

Är jag uppe kl sju?
Jag har redan diskat och plockat undan.
Så nu vet jag inte vad jag ska göra.

Jag vaknade av att jag hade väldigt ont i ryggen.
Vet inte om det beror på sängen eller åldern.
Säkerligen båda.

Jag har varit uppe hos grannen och lämnat överbliven köttgryta
från igår.
Hon såg svimfärdig ut när hon öppnade dörren och undrade varför
jag var uppe vid denna tiden.
Och det kom från en människa som är uppe halvfem varje morgon,
även om hon inte behöver det.

Jag har ju ingen moder längre men jag tycks ha fått en ny.
Och jag uppskattar det.
Hon påminner mig om allt jag inte behöver påminnas om.

Våra diskussioner brukar gå så här.
Hon-Har du julstädat?
Jag-Nopp.
Hon-Varför inte det då?
Jag-Men jag har inte lust.
Hon-Vadå inte lust?Du måste ju tvätta fönster, och hänga upp julgardiner och stjärna,
Jag -Varför det då.
Hon -Men Pia det hör julen till.Kolla alla fönster de är pyntade men inte ditt.
Jag -Men jag trivs ju med det.
Hon slutar alltid med samma mening -Pia du är inte klok.

Som sagt det tog inte många veckor efter modern dog.
Jag upptäckte att jag hade fått en ny som tänkte på mitt välbefinnande.
Kollade så jag åt varje dag.
Kramade mig när jag var ledsen.

Vi är väldigt lika varandra till sättet.
Kan ju bero på att vi är oxar båda två.
Tempramentet  flödar i bland från båda håll.
Men det brukar alltid gå över fort.

Men du ska veta att jag uppskattar att du finns.
För du har ett hjärta av guld.

Ha en bra dag mina vänner.
Ni andra ni vet själv.

Nu är det snart jul igen.

Och som jag skrivit många gånger klarar jag mig utan den.
Jag har aldrig gillat julen.
Men har firat den för modern och barnens skull på
senare år.
Men nu finns ingen moder kvar och barnen har egna familjer.
Så jag känner att jag kanske borde få slippa nu.
Jag har inte ens lust att hänga upp julgardiner eller stjärnor.
Kommer inte att göra det heller.
Känns mer som jag borde dra mot sydligare nejder alldeles ensam.
Funderar starkt på det faktiskt.
Och då tänker jag inte på Barcelona.
Jag är trött på våra kalkoner och alla pepparkakor.
För några dagar sedan pratade jag med en ung man som sa till mig.
-Är du medveten om att det är första gången på fem år vi inte firar jul tillsammans
det känns inte bra,
Jag-Vadå vad menar du?
Han-Detta är första gången "The Khan klan"inte firar jul tillsammans.Och det blir svårt.
Jag-Nej jag har inte tänkt på det.
Han-Tänk på det då.
Jag-Ja jag har tänkt på det nu.Och nu skiter jag i att fira jul.
Han-Jag med.
Livet förändras.
Vi med det.
Det är inget man kan göra åt.

                                Halva the Khan klan

Som en död sill

Har jag legat här i en vecka nu.
Mått skit.
Men som tur är har jag en vän som tar hand om mig.
Och det får man ju vara glad för :)

                                          En hundtass som klappar mig :)

                                          Och inte lämnar min sida.

                                                    Min fina Zeus

Så är läget.Hunden är människans bästa vän.
Ha det gott mina vänner.
Ni andra vet själv.

Jag nyser :(

och nyser det tar liksom aldrig slut.
Jag som aldrig brukar vara sjuk känner mig
rätt döende för tillfället.
Inte för döende för att blogga men det beror säkert på
att jag proppade i mig två Treo för en timme sedan.
Jag somnade alldeles för tidigt i går.
Vilket innebar att jag vaknade för tidigt i morse.
Att vakna klockan sju är inte min grej!!!
Men efter några Treo (även då) blev ju Zeus glad att komma ut
och springa i snön.
Han som jag älskar snöööö :)
Han ser lika förvånad ut varje år den första snön kommer.
Ungefär som om han tänker,
VAD ÄR DET HÄR,Så såg det inte ut sist jag var ute!!!
Men i like it!!!:)

Nu slänger jag mig under täcket igen.
Ha en bra dag mina vänner.
Ni andra,ni vet själv.
                                          Jag har i alla fall varma fötter :)

Jag var bara tvungen

Att göra ett inlägg till.
För när jag gjort det andra och reste på mig för
att hämta kaffe råkade jag titta ut genom fönstret.
DET SNÖAR!!!!
Inte mycket men det faller vita flingor i alla fall.
Är det något jag verkligen älskar så är det snö.
När jag var i Barcelona gick jag och tänkte på det.
Hur det skulle vara att bo i ett land med bara en årstid.
Typ sommar hela tiden.
Det jag älskar med Sverige är att vi har fyra årstider.
Och sommaren är den jag gillar minst faktiskt.
Den är bara svettig!!
Våren är fantastisk när allt börjar blomma och slå ut.
Hösten är underbar med alla sina färger.
Och vintern med sin SNÖ.
Jag tror jag levde i Antarktis i ett tidigare liv :)
Eller så är det mitt sameblod som gör sig påmint.
Jag skulle lätt kunna bo i norra Sverige.
Eller som jag sagt tidigare har jag alltid velat åka till Färöarna.
Men det är svårt att få någon att följa med.
Folk vill till värmen inte till kyla.
Men Färöarna har alltid tilltalat mig.
Med sina höga klippor och fårfarmare :)

När jag var barn åkte vi till Kiruna för att hälsa på mormor.
Det var kallt och snö upp till midjan.
Både jag och min broder hade "lappmössor" som man sa på den tiden.
Vädret var riktigt najs.
Mössorna var ingen hit om man säger så.
I dag hade jag nog tyckt det var coolt att äga en.
Men då tyckte vi bara att dom stora röda tofsarna var i vägen.
Hans var dessutom mycket större än min :)

Jag fick en tavla en gång av en person som stod mig nära på
den tiden.
Och två same ansikten som jag alltid uppskattat.
De hänger på min vägg här bredvid mitt databord .
Och jag tittar faktiskt ofta på dom.
De påminner mig om min morfar.
Hans liv var inte lätt.
För det var inte lätt att vara Same på den tiden.
När jag var liten var han inte ens Same han var "Lapp" så hette det då.
Undrar vart det ordet kom ifrån.
Lappland kanske?
Min morfar blev såld på aktion till lägstbjudande när han var fyra år gammal.
Han hamnade i en familj som behövde arbetare.
Vilket skitliv !
Jag vet dessutom inte hur jag hamnade på min morfar när det var snö
detta inlägg skulle handla om.
Jag tittade nog för länge på min tavla.
Som jag sa tidigare ha det gott mina vänner.
Ni andra,ni vet själv.
                                          Min tavla.

                                          Mina väggprydnader

När folk åker på semester

Brukar de  komma hem med souvenirer.
Men det gör inte jag.
När vi kom hem och jag började packa om  mina grejor,
eftersom vi bara hade en resväska.
Då sa Mr Js mamma -Va?Hade du hushållspapper med dig dit?
Jag -Nej jag köpte det där för det var snyggt.
Hon såg förvånad ut!
Jag köper alltid en massa grejor som ingen annan köper.
Som typ hushållspapper och soppåsar.
Soppåsarna i Barcelona luktar nämligen lavendel och har band.
Ser ungefär ut som gamla tiders gympapåsar.
Och jag vill ju att mina sopor ska lukta gott :)
Även om folk tycker att det är lite märkligt.
Dessutom älskar jag fula strumpor.
Jag äger bara fula strumpor.
Här kostar dom 70 spänn paret.
I Barcelona typ 10 spänn.
Det är skillnad det så jag var tvungen att fylla på lagret.
Min dotter-Alltså behöver du fler strumpor?
Jag-Ja alltid.Det är varmt här men inte hemma.
Hon-Men du har ju massor och alla ser lika j....a ut.
         du kunde inte tänka dig att köpa några som ser lite mer normala ut.
Jag-Nopp det ska vara prickar o blommor på mina.
Dessutom ger jag alltid mina ungar neonfärgade strumpor i julklapp.
Dom ser inte alltid glada ut men dom använder dom i alla fall.
Det kanske är "undantagsstrumpor" :)
Jag har retat mig på en annan bloggares fula skavda termokopp ett tag nu.
Så jag köpte en ny till henne och naturligtvis ett par strumpor.
Så nu kan hon hålla både kaffet och fötterna varma :)
Ha det gott mina vänner.
Ni andra ni vet själv.

                                              Hushållspapper och lavendel soppåsar.

Märkliga strumpor

                                          Huvudvärkstabletter och ögondroppar.

                                          Termomugg o strumpor

 

Hemma igen

efter en vecka i min favoritstad med min
favoritdotter :)
Det var varmt och skönt som vanligt.
Härliga restauranger som vanligt.
Mysiga människor som vanligt.
Med andra ord var Barcelona precis som vanligt :)
Jag känner mig numera riktigt hemma där.
För jag vet ju vilka bussar man ska åka.
Och hur metron går.
Jag skulle lätt kunna leva där om typ 10 år.
Men då är jag 67 eller nåt.
Jag får tänka på saken hahaha.

Men som sagt hela veckan har varit bra för Mr J och mig.
Det som däremot inte kändes bra var hemresan på grund av det som hände
i Frankrike,
kändes det illa att befinna sig på både Barcelonas flygplats,
och på Kastrup.
Faktiskt även på Öresundståget med polis och tullkontrollanter.
Men ja nu är jag hemma med Zeus igen.
Jag har saknat honom och han har saknat mig :)

Good morning.

Så konstigt det kändes att vakna i dag.
Ingen Zeus kom och hälsade mig god morgon.
Han har det trevligt med sin syster i Skurup.
Varje gång jag lämnar honom där så syns det hur glada
han och Zingi  är att träffa varandra.
Och nu ska han vara där en hel vecka igen.

För om en timme sticker jag till min kära dotter och hennes
flickvän.
Det ska bli så nice både att träffa dom och att få befinna mig i
min favoritstad här på jorden i en hel vecka.
Jag har varit i många vackra städer genom åren,
men Barcelona har en speciell plats i mitt hjärta.
Och det även långt innan Sam flyttade dit.

Första gången jag var där kom jag hem och sa till Sam,
-Du bara måste åka till Barcelona en gång i ditt liv för
du kommer att älska den staden.
Hennes svar var -Vadå då?Varför skulle det vara bättre där än
någon annan stans?
Kolla vad som hände!
Nu bor hon där permanent och har både jobb och lägenhet.
Vilket ju helt egoistiskt bara är bra för mig.
Jag behöver nämligen inte ta in på hotell.

Så om några timmar sätter vi våra fötter på Katalansk mark.
Det är mellan 17-20 grader varmt där nu.
Och det är precis den temperatur jag älskar.
Över tjugo så lider jag av värmen och svettas hela tiden.

Eftersom jag varit där ett antal gånger nu så vet jag var allt finns.
Och känner mig hemma där.
Klarar till och med metron utan större problem.
Vilket för mig verkade omöjligt första gången.

En människa som jag är oerhört tacksam mot är min guddotter,
för det var hon som fick mig att åka dit första gången.
Tack Arzu.

Ha det gott mina vänner.
Vi ses om en vecka.
Ni andra ha det som ni vill.

Ibland

Känns livet bara jobbigt.
Som just nu.
Inte på grund av vad som händer mig.
Men andra i min omgivning.
Jag blir bara irriterad för att jag inte kan göra något åt det.
Jag kan inte klampa in i vuxna människors liv.
Óch tycka och tänka.
Men jag önskar att jag kunde det.
Som jag sagt tidigare förvånar mig mänskligheten mycket.
Hela min värld är full av WHAT!!! Och AHAAA upplevelser.
Jag är numera glad att vara i den ålder jag är.
Jag hade aldrig velat vara ung i dag.
Jag skulle aldrig orka leva i ett förhållande med alla problem det innebär i dagens
läge.
Att ha full koll på någon annan har aldrig intresserat mig.
Jag har suttit här vid mitt köksbord och bara lyssnat.
Och inte fattat någonting.
För i mitt liv är det och har alltid varit så,
att man kan inte äga varandra.
Ömsesidig tillit och respekt är för mig det som får ett förhållande att
fungera.
Men det var nog på min tid det :)
Så funkar det tydligen inte i dag.

Nu drar jag på semester en vecka med Mr J
Det ska bli skönt att ladda batterierna.
Tycker både han och jag.
Och vi har ingen intention att äga varandra.

Ha det gott mina vänner ni andra vet själv.

I dag tog jag mig i kragen.

och började städa.
Inget jag gillar alls men det var väldigt nödvändigt.
Jag blev klar med badrummet i går.
Så i dag var det vardagsrummets tur.
Mina ungars väskor med grejor har stått där i flera år för
det är det ända stället dom fått plats på.
Men har det inte blivit använt på ett par år så kan jag lika bra kasta
det för där bör ju inte vara något dom saknar.
Hör ni det ni två som läser min blogg?
I dag åker det ut.
Så ni kan fylla på när ni behagar.
Jag kommer ihåg när jag själv var yngre då gick jag alltid upp
till modern och öste in mina "viktiga" saker i hennes skåp.
Hon hade aldrig något emot det för hon som jag bodde ensam i en trea.
Men sedan när hon dog och allting skulle tömmas,
Stod jag där och tänkte VAD F.N VAR DET JAG TYCKTE VAR SÅ VIKTIGT MED JUST DESSA SAKERNA!!!!!
Det var inget viktigt alls.

Jag öppnade för någon månad sedan mitt hörnskåp.
(skåpet som mina ungar alltid kallat för "Mammas hemliga skåp").
Och hittade  brev som jag typ fått från 1970 och framåt tills den tid
då vi introducerade datorn hemma hos oss.
Det var MÅNGA kan jag säga.
Och gamla dagböcker som jag skrivit i varje dag i många år.
När jag började läsa brev och böcker kom jag på att DETTA är ingen information
mina ungar behöver veta den dagen jag"sätter tofflorna".
Jag var typ vild en stund i mitt liv och satte allt på pränt.
Undrar hur jag tänkte där.
Så det var bara att sätta igång att riva.
Jag vet inte hur många stora högar det blev.
Men nu är det mesta borta.
Ha det gott mina vänner.
Och ni andra ja ni vet själv.
                                                          Good Night

Big bang!

Jag vaknade mitt i natten av en riktigt stor smäll!
Zeus blev så rädd så han hoppade upp o lade sig bredvid mig.
Vakthunden ni vet,är nog inte så vaktig när det väl gäller.
Så det var bara för mig att knalla upp och kolla vad som hänt.
Om ni förväntar er spänning så var det inte alls spännande.
Det var handdukshängaren i badrummet som helt av sig själv
fick för sig att inte hänga på den väggen längre.
Den har hängt där i typ 15 är och fick tydligen nog av det just i natt.
Den är av tungt stål och badrumsgolvet är av sten så kan ni ju själv tänka er,
hur det lät.
Men värre än så var det inte.
Det får mig att undra hur det gick till?
Att den bara lossnade.
Jag har nämligen en lampa ovanför min säng som väger
typ 15 kilo.
Tänk om den får för sig att inte hänga kvar i taket.
Och landar på mig.
Överväger faktiskt att plocka ner den för den funkar inte ändå.
Den är bara snygg att titta på.
Det är väl därför den hänger kvar ja också för att min granne
kämpade i två timmar med att få dit den.

Det var nattens händelser.
Ha en skön söndag mina vänner osv..

Utloggad :)

Jag råkade logga ut mig från fb.
Ja just det RÅKADE.
Vet inte riktigt hur det gick till.
Ja,vad är det med det då tänker ni,bara att logga in sig igen
det är väl inget svårt.
Men jo, ganska svårt när man inte kommer ihåg lösenordet!
Jag tillhör den delen av mänskligheten som inte gillar
lösenord och pinkoder.
Så om jag måste ha det så loggar jag in mig en gång och
förblir därefter alltid inloggad :)
Enkelt och bra.
Tills i dag.
Jag tillhör också den delen av mänskligheten som är väldigt glömsk
och därför glömmer jag lösenord och naturligtvis
glömmer jag även att skriva upp dom.
Men det händer att saker och ting dyker upp i mitt medvetande
när jag minst anar det.
Som jag skrev i går så har jag varit utan både mobil och internet ett
tag nu så jag klarar mig säkert utan fb.
Jag kan inte ens mitt lösenord här på bloggen.
Så jag är alltid inloggad både på data och mobil.
Jag förstår ju att i vissa lägen måste man ha pinkoder o lösenord.
Men jag har inte det varkens på mobilen eller datorn.

Från det ena till det andra.
Det är riktigt vackert väder nu.
Hösten och vintern är mina favoritårstider.
Så nu ska jag ut och ta en promenad.
Ha det gott mina vänner.
Ni andra,ja ni vet själv.

Jag har levt en vecka på 1900-talet ;/

Det vill säga utan mobil och utan internet.
Allting bara la av.Mobilen ville inte ladda.
Bredbandet la av.
Vad göra?
Jo jag satte igång min gamla tv.
Som inte varit igång på minst två år.
Den är från 80-talet någon gång.
Förväntade mig att den skulle sprängas.
Men det gjorde den inte.
Det har varit riktigt åttiotalish för mig.
Kan inte påstå att det var helt fel.
Jag gillade det lite.
Men nu är allt tillbaks.
Och jag lever på 2000 talet igen.
Ha det gott mina vänner.
Ni andra ni vet själv.

Jag kom just hem...

Efter en låååång promenad med den här mannen.

Vädret är underbart,
Solen skiner och det är krispigt i luften.
Vi hade långa samtal jag och Zeus om pinnar och diverse andra saker.
Kan ju tyckas löjligt att prata med en hund.
Men jag är övertygad att även om han inte vet vad jag säger så vet han vad jag känner.

För några dagar sedan pratade jag med Cissi om hur jag ska klara mig den dagen Zeus inte finns mer.
Hon sa - Jag köper en ny hund till dig.
Tanken var god men en ny hund är ju inte Zeus.
Hon är en underbar människa och har en stor plats i mitt hjärta.
Zeus fyller snart sex år.
Felice´ blev bara nio år gammal
han kan ju leva tills han blir tolv typ.
Om något skulle hända honom så kan jag lova att det går inte att ersätta honom.
Jag älskar den hunden lika mycket som jag älskade hans mamma Felice´.
Även om det var fyra år sedan jag avlivade henne och i sin tysta kommunikation sa hon till
mig. -Jag vill inte mer nu hjälp mig att avsluta.
Det var det värsta jag någonsinn gjort,men jag vet att det var det hon ville.
Hon hade ont kunde knappt gå.
Hon var den finaste hund jag någonsinn träffat.
Men bör tilläggas att hon var en riktig dramaqueen.(om det stavas så)

                                          Felice´

Zeus i all sin prakt han är en vacker hund även

om vissa tycker han är helt blåst.Han håller på

att lära sig gå lös nu,Det tog ju bara sex år :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var dagens historia och kontentan av detta är

att hunden är människans bästa vän!

 

Funderingar.

Egentligen vet jag inte varför jag började tänka på detta just nu.
Jag skulle gå och lägga mig men tankarna for iväg.
Slutar man någonsinn sakna sina föräldrar?
Dom är borta men jag saknar dom.
Vi hade så roligt med varandra på den tiden det begavs sig.
Min far var min förebild.
Min mor fanns alltid där för mig.
Jag saknar er.Just nu.Och alltid.

Plastikoperationer :)

Jag har alltid känt att det är onödigt.
Att få rynkor när man blir gammal är naturligt.
Jag har ofta sagt att jag tycker rynkor är vackert och
ett bevis på att man levt.

Efter att jag opererat mina ögon och jag såg mina
egna rynkor och mitt gråa hår kom jag på,
att så j...a vackert är  det inte.
Men jag får leva med det.
Jag skulle aldrig få för mig att operera bort dom.
 
Dock hittade jag av misstag en lösning.
Nämligen den här:)

Ligger man i sängen och får för sig att ta ett foto på sig själv,
(varför man nu gör det,det bara blev så)
Då trillar alla rynkor bak i nacken och man ser tio år yngre ut.
Synd att man måste resa sig upp igen hahahaha.

God natt mina vänner sov gott.
Ni andra sov som ni vill.

Livet i ur mitt perspektiv :)

Livet är så underbart just nu.
Mitt liv alltså.
Många har det överjävligt men jag har det bättre än på länge.
Frid i mitt hjärta.
Lugn i min själ.
Jag har inget att klaga på.
Ångesten håller sig på låg nivå som jag kan leva med.

Kanske ett missförstånd eller kanske inte.

Det har varit mycket disskusioner på fb.
Jag har blandat mig i några.
Okunskap föder rädsla.
Och många är rädda just nu.
För vad?
Att islam ska ta över Europa.
Är det logiskt?

Var finns källkritiken?

Vissa personer tror att när jag skriver något så vill jag starta bråk.
Det är så långt ifrån verkligheten man kan komma.
Alla människor har rätt till en åsikt.
Så även jag.
Eller?
Jag kommer aldrig att vika från det jag tycker är rätt.
Att det sedan inte stämmer med vad andra anser är rätt stör inte mig.
Eller jo, kanske lite för jag kommer aldrig att förstå det.
Men jag måste säga detta.
Att ha en åsikt är mycket bättre än att säga jag vet inte vad jag tycker.
De senaste veckorna har jag sett vilka vänner jag har.
Det finns dom vars största intresse är att lägga upp bilder på sig själv.
Eller bilder från sidor de inte kollat upp.
Det är tydligen viktigast i deras lilla värld.
Sedan finns det dom som tar reda på hur det vekligen är.
De som kämpar trots att dom blir påhoppade.
Oftast är det ungdomar, det finns många ungdomar i mitt liv.
Jag beundrar er för att ni har en åsikt och vågar uttrycka den.
Mitt hopp i dag står till generationen efter mig.
Ni påminner mig om mig själv på 70-talet.
Det fanns mycket att kämpa för då.
Och jag var en av dom där ute i demonstrationerna med Jonas i
barnvagnen:)
Världen har förändrats sedan mina dagar.
Den har blivit mycket värre.
Jag är så stolt över er som kommer nu och vågar säga vad ni tycker.
Tack för i dag slut för i dag.

                                                         Good night.

Varför händer detta alltid?

Det kan gå en vecka utan besök.
Och sedan får min släkt o mina vänner en som vi i familjen
kallar för  "Jag saknar Pia dag".
Då kommer alla på en och samma dag.
Missförstå mig inte I love it.
Så var denna helgen.
Först kom son och sonson.
Efter det kom bästa vännen.
Och efter det kom en mycket trevlig person med friterade räkor.

Jag och fru C hade mycket att prata om.
Och för en gångs skull pratade vi om politik.
Det är inget vi brukar göra.
Men  jag njöt i fulla drag  och vad jag kunde se gjorde hon det också :)

Och jag fick faktiskt två presenter.
Och damen i fråga vet ju precis vad jag gillar.
Tror att hon känner mig bättre än vad jag känner mig själv ibland.
(eller väldigt ofta) :)

Så med andra ord hade jag en mycket bra helg.

                                                    Jag som älskar sjalar fick en ny
                                                    riktigt cooool.Och svart,jag har alla
                                                    färger utom svart.Men nu har jag det
                                                    också.

                                           Och så fick jag den här.
                                           Undrar vad hon ville säga mig med detta :)

 

 

Inte allt för vackert men jag kan leva med det :)