Min son

Vi är så lika varandra.
Allt för mycket ibland.
Vi har bråkat genom åren.
Vi har inte förstått varandra.
Bara för att vi varit för lika varandra.
Men i dag när du är vuxen,vill jag bara säga till dig.
Tack för att du finns.
Tack för allt du gjort det senaste året,för dom som behövt dig.
Tack för att du hjälpt mig.
Jag hade aldrig klarat det utan dig.
Och jag älskar dig,men det vet du redan.

                                          Nadim min son.Man glömmer ofta säga tack.
                                          Men i kväll säger jag tack till dig.

                                           Nadim o jag

                                            Nadim o jag

                                                    Nadim o mormor

I dag har det varit kallt.

sa kvinnan som aldrig fryser,nämligen jag!
Tiden har gått med vindens hastighet.
Tyckte inte att det var längesedan jag vaknade.
Men det är redan mörkt igen.
Vi har varit på bouppdelning i dag.Nadim och jag följde med Stina.
Det var skönt att komma hemifrån ett tag.Även om anledningen kanske inte
var den trevligaste.
Nu är det nästan klart i alla fall.
Vi var på banken och betalde Lennarts skulder.
Så nu är det bara att vänta på bouppdelningspapperna sedan har jag gjort
allt jag skulle för min morbror och hans fru.
Jag fick också veta när jag kom hem att min moder varit ute och rört på sig.
Det gjorde mig glad.
Det känns som ett steg i rätt riktning.
När hon sen sa att i morgon när det ska handlas vill hon följa med :)
Kändes det som om det kanske håller på att vända nu.
Jag håller tummar och tår för att så ska vara fallet.
                                          Som sagt det var kallt i dag.

Jag stod och dreglade över detta en stund            

Där jag bor har vi inga sånna affärer                  

Nu sitter jag hemma och tar mig en Åbro i ett Åbroglas ;)

Till min mor

Alla löv har fallit från mitt fina träd.

I går var en lugn och skön dag.
I dag är det tillbaka till verkligheten.
Min verklighet består av min mor,hemtjänst,larm och sjukhus.
Det känns som om det inte är den verklighet jag vill ska vara min.
Att sitta och vänta på nästa telefonsamtal är inte vad jag vill.
Men det är vad jag gör.
Varje dag!
Jag springer hit o dit hela tiden.
Och jag gör det kanske inte med ett stort smile på läpparna,
men jag gör det.
För att det är det som förväntas av mig.
För tillfället känns det som om jag håller på att tappa greppet om allt som händer.
Men det värsta är att jag tappar greppet om mig själv.
Jag ska ju vara stark.Det har jag alltid varit.
Men jag känner mig inte stark just nu.
En mycket ovanlig känsla.
Jag gnäller inte säger bara som det är, i min värld.
Kanske ni som läser min blogg tycker att jag är negativ?
Ni har rätt,för just nu finns det inte mycket positivt i mitt liv.
I dag väntar en hel del.
På måndag är det bouppteckning för min morbror.
Där har jag egentligen inget att göra men har lovat att följa med.

Men jag har i alla fall en som följer mig vart jag

går och älskar mig som jag är.Det är allt som behövs:)

Dagen har varit trevlig.

Lugnt o fint i trevligt sällskap med Maya o Cendra.
Inga telefoner har ringt.
Allt har varit slappt och skönt,för första gången denna
veckan.
Och det uppskattar jag.
Vi har ätit gott o druckit gott.
Vi har pratat om mycket.
Men för en gångs skull pratade vi inte om alla hennes eller mina
problem.
Och tro mig de finns för både Maya o mig.
Men inte i dag.
De får vänta tills i morgon.
Då tar vi tag i verkligheten igen.
Tack för en fin dag Maya.
Love you.
                                           Maya,Cendra o Zeus

Vilken vecka det har varit.

Det jag har hört mest av allt denna vecka är min moders röst.
Från tidig morgontimma till sen kväll och även natt.
Det är säkert svårt att bli gammal.(jag vet inte,känner mig inte gammal än).
Men det ska inte behöva vara så svårt som det är för henne.
Hon har ju oss,min bror och mig.
Men det hjälper inte.
Vi har fixat hemtjänst o larm till henne.
Och jag måste ge en stor eloge till hemtjänsten allting gick på två dagar sen var det klart.
Jag är imponerad.
Men nu sitter jag här och undrar varför vi höll på med detta,för hon avbeställer hjälpen
och ska aldrig använda larmet säger hon.
Hon anser att jag ska vara hennes hemhjälp och att jag ska ta hand om henne.
Vi pratar om detta varje dag.
Nästa dag har hon glömt det igen.
Vi börjar om från början varje morgon och när kvällen kommer har hon glömt.
Jag kan vara där fem gånger om dagen men hon minns bara den sista gången såg mig.
Min mor har alltid tittat på tv,men inte nu.Det är inte bra för hennes huvud påstår hon.
Hon har alltid lyssnat på radio.Men inte nu för då kan hon bli yr,enligt henne.
Så hon har valt att tillbringa sina dagar sittande i en stol.Hur kul är det`?
Men hon är väldigt noga med att få oss att förstå att hon BESTÄMMER vad hon ska göra.
Inte vi.
Just nu känns det väldigt skönt att veta att det finns ett vi,inte bara jag.
Hon har en son jag har en bror och han är med i det här.
Han finns och svarar när man ringer.
Ensam hade jag inte klarat detta.

Hemtjänst

Så många år jag har jobbat där.
Men jag har aldrig tänkt på att en dag stå på andra sidan
och söka hemtjänst till en förälder.
Det har jag gjort i dag.
Känns mer som om det är ett gruppboende min mor behöver.
Men man måste tydligen börja med hemtjänst.
Sedan ska det bedömas om hon behöver mer.

Och när jag sitter o skriver detta får jag ett samtal att nästa person 2013 ligger
på sjukhuset och är på väg bort.
Bara  57 år gammal.
Jag blir sååå tröööttt.
Maya jag tänker på dig.Och jag finns här det vet du <3

Den 17:de November

För fyra år sedan var jag nervös.Anledningen till min nervositet

Var de här underbara hundarna som fyller 4 år i dag.De har gett mig

många goda skratt under de år som gått.Bilderna är nya och så här ser de ut i dag.

Grattis på er födelsedag,Ceacar,Zingi,Zeke,Cendra och Zeus

                                                                     

                                                           

Z

Min far

Jag saknar dig.
Vi pratade alltid om allting.
Jag saknar dig alltid,varje dag.
Vem ska jag prata med när livet är svårt?
När ingen förstår hur jag tänker?
Det finns de som säger -Kom över det,det var 
längesedan han dog.
Ja det var  det,
Men jag kommer aldrig att sluta sakna och behöva honom.
Han var alltid den som förstod mig.
Även om vi hade våra dispyter
Någonstans finns han kvar.
Jag vet inte var.
I mitt hjärta om  ingen annanstans.

Denna låten är till dig.

.

Jag har

Sååååå ont i mitt huvud och har haft det i tre dagar nu!!
Hör ni det kära läsare TRE DAGAR.
Det går inte över vad jag än gör:( treo,alvedon,migräntabletter ingenting hjälper.
Jag lider av självömkan just nu och har bara lust att skrika till hela världen,
TYCK SYND OM MIG.JAG LIDER!!!!!!Men det är bara vad jag har lust att göra
jag gör det inte.Jo jag sa till min vän Lena i dag -Lena kan du tycka lite synd om mig 
för jag har så ont i huvudet.Hon sa naturligtvis ja och såg väldigt sympatiserande ut.
Tack Lena jag behövde det ;)
Men inte fan blev huvudvärken bättre för det :(
Vi hörs mina vänner,ha det gott i stugorna.

Ni vet själv vem ni är,tack för att ni finns ;)

Till mina söner.

Till min dotter.

Fadern

Förtjänar också en plats på min blogg.
Jag har alltid gillat denna bilden och kallat den för "Den gamle och havet"(vilket han inte alltid uppskattade)
Här är han i alla fall min käre far som det sägs att jag är så lik.

Dagarna

Går plötsligt så snabbt.
Det finns mycket jag hinna med men för tillfället blir inget som jag tänkt mig.
Modern är sjuk och klarar nästan ingenting själv längre så det blir många rundor hem till henne
varje dag.
Det känns lite förvirrande att veta hur mycket hjälp hon egentligen behöver.
Jag handlar,tvättar,städar och lagar mat till henne.
Jag gör det som förväntas av mig kan man säga. Det känns som om ju mer jag gör desto mindre vill hon göra själv.
Så just nu vill hon helst bara ligga i sängen och inte gå upp alls.
Det blir inte bra i längden.
Min mor är en mycket envis 80åring.Att försöka förklara för henne att hon kommer bara att bli
tröttare och tröttare om hon inte går upp och rör på sig,det är inte lönt.
Att få henne att tänka positivt är en omöjlighet.
Jag förstår henne på sätt och vis.Det kan inte vara kul att knappt kunna se något.Innan var ju teven ett tidsfördriv men nu kan hon inte se på tv längre,även hörseln har börjat svikta.
Vi har börjat prata om hemtjänst eller eventuellt gruppboende och hon vill helst ha det sistnämnda säger hon.Jag vet inte hur det känns att vara 80 och sjuk,jag vet faktiskt inte hur det känns att vara 80 överhuvudtaget.Men vad jag vet vid 55 års ålder är att jag inte orkar lika mycket som jag gjorde för 20 år sedan.Och att min mor anser att jag är ung och ska orka hur mycket som helst.Hon brukar säga att jag är 25 år yngre än henne och i mina bästa år.Då brukar jag svara att när hon är  125 och jag är 100 så är jag ju fortfarande 25 år yngre än henne och helt säkert pigg som en lärka!!!!!!

.Då ger hon mig alltid sitt vanliga eviga svar,nämligen -Du är lika knäpp som din far :) Och det har hon säkert alldeles rätt i ;)

En hel natt av prat

På den tiden

När vi fortfarande kom överens ;)
Bilden är tagen i Köpenhamn.

Det blev bra till slut

Min mor är hemma från sjukhuset.
Här kommer bild med moder o broder.

Tiden går med raska steg

Nu har alla ungar flyttat hemifrån.
Sam o Alex har fått egen lägenhet.
Det kommer att bli tomt men jag vänjer mig väl
förr eller senare.
Måste ju säga att det känns väldigt tyst här just nu.
Lycka till på er väg mot vuxenlivet :)


                                                   Min fina dotter <3

                                          Den bästa svärsonen.

                                                      Klart jag kommer att sakna dig.