tisdag 1 augusti 2017

Gud!

Jag behöver ett allvarligt samtal med dig.
Vad har du för dig?
Vi har typ fyra årstider på en dag.
Fattas bara snö.
Jag sitter här och svettas som jag vet inte vad.
Inte för att det är varmt men för att det är kvavt.
Lotus ligger bara raklång o flämtar.
Du Gud har du glömt oss här,eller?
Vi behöver massor av regn och åska.
Kan du skicka ut Thor med vagnen kanske.
Om han inte har något annat för sig får han gärna ta en runda över Skåne.
Det här är nämligen fruktansvärt äckligt.
Jag vet att jag kanske begär för mycket.
Men snälla ge mig regn.
Jag tror inte någon gillar den "sommar" du gett oss.
Eller du kör allt på samma gång?
Det är inte direkt en hit.
Du är Gud och jag bara en människa men ändå detta har nog blivit lite fel,va?
Hur tänkte du nu?
Jag är bara lite nyfiken typ.
Du behöver inte svara för det gör du aldrig.
Bara visa mig att du lyssnar.
Regn och åska tack.





torsdag 13 juli 2017

Det är på tiden

För mig att ta tag i min största rädsla.
Och vad kan det vara?
Skulle ni inte tro men det är hundar.
Pitbull och Amstaff.
Jag är så rädd för dom att jag går stora omvägar.
Jag vet inte vem som är vad ibland tror jag att en boxer är en pitbull.
Lotus har en liten kompis som är pitbull en valp som börjar växa till sig.
Första gången jag såg honom var han nyss hemkommen typ 8 veckor gammal.
Och dom är ju så sööööta.NÄR DOM ÄR VALPAR!
Jag sa till hans husse att jag kan klappa honom nu men när han är stor springer jag.
Varpå han svarade att min hund ska inte bli någon kamphund.
Du kommer att kunna leka och klappa honom när han är vuxen också.
Nu börjar han bli större och mer dominant mot Lotus (som inte bryr sig ett dugg).
Han springer under och över honom,sedan lägger han sig platt på marken när Lotus verkligen tittar på honom.
För några dagar sedan gick jag förbi en man med ett muskelpaket i koppel.
Han frågar om hundarna kan hälsa och jag säger nej och känner hur mitt hjärta nästan stannar.
Han -Men min hund är inte farlig.
Jag-Nej det är han säkert inte men jag är jätterädd.
Han-Var inte det varför är du det?
Vi stod på vars en sida av gångbanan och pratade och jag berättade varför jag var rädd.
Han-Men du kan prova att låta dom hälsa.
Jag-Ja men bara lite.
Han skrattade och sa okej :)
Medans jag långsamt dog hälsade dom på varandra.
Och så var det bra med det.
När dom hade hälsat färdigt gick dom åt vars ett håll.
Ingen blev skadad.
Han som hade hunden hade rätt och jag hade fel.
Då tänkte jag Pia Khan lägg ner.
Ge hunden en chans.
Ta tag i dig själv nu.
Det är tid för det.
Så jag har bestämt mig för att träffa så många hundar jag kan av de raserna jag är rädd för.
För jag var på väg att skaffa mig en vit amstaff men bangade ur.
Tänkte att jag aldrig kan ta hand om en sådan hund.
När jag sedan tittar på https://www.facebook.com/Dogs-of-Pegasus-507068812714197/?fref=ts
Ser alla fina hundar som behöver ett hem.
Så känner jag ska min rädsla hindra mig.
Nopp.
Nu tar jag mig i kragen och fixar det här.
Ha det bra mina vänner.
Alla hundar är bra hundar utom dom som har dåliga ägare :)

torsdag 6 juli 2017

En hel dag med Celine :)

Hon är klok som en bok.
Vi har haft långa diskussioner om kärlek rymden aliens osv.
Hon vet vad hon pratar om trots att hon bara är elva men väldigt nära tolv :)
Jag har haft en tjej här som legat i sängen och sjungit i mitt öra,
iiiiiiii wiiiiiil alwaaaaays love you.
Medans jag försökte vila efter maten.
Jag visste inte om jag skulle uppskatta det eller inte för jag försökte sova.
Men varje gång det var nära att jag somnade så kom det igen.
iiiii wiiiiil alwayyys  love you.
Celine är den typen som uttrycker sin kärlek.
Så hela dagen i dag har det låtit,Jag älskar dig farmor.
Och jag-Jag älskar dig mer Celine.
Jag har medvetet alltid använt samma parfym när mina barnbarn är i närheten.
Celine speciellt säger alltid,
Du luktar alltid så gott du luktar farmor.
Finaste Celine jag älskar dig och nu känns det så tomt och tyst här.
Efter att vi har pratat hela dagen.




tisdag 4 juli 2017

Så blev man utskälld igen.

Och då undrar ni ju varför,eller hur?
Klart ni gör :)
Jag var ute med min dog.
Och som vanligt gick han lös men med kopplet vid sidan.
Han går för det mesta vid min sida men han får också springa omkring när det passar mig.
Då kommer det två små hundar som bjäbbar och håller igång.
Som vanligt plockas dom upp av sina ägare.
Medans de skäller utan slut.
Då säger ägaren-Det är faktiskt koppeltvång i Malmö!!!
                    Jag - ja jag vet.
                          -Varför är inte din hund kopplad.
                         -Han är kopplad.
                         -Men du håller inte kopplet.
                         -Nej men han sitter ju bredvid mig och bryr sig inte ett dugg om dina
                          hundar.
                         -Nä men han kan ju faktisk skada dom.
                         -Nej det kommer han inte att göra.
                        -Men våra hundar kan skada din.
                        -Hur skulle det gå till ni står ju och håller dom i famnen?
                        -Ja men bara så DU vet så är det OLAGLIGT att inte ha koppel på sin
                          hund.
Och jag känner bara VARFÖR gav jag mig in i denna diskussion .
Tog Lotus koppel och promenerade hem och slutade vara lagbrytare.
                                          Ha en bra dag bryt inga lagar :)

torsdag 29 juni 2017

Varför????

Om ni är trötta på mitt hundsnack så är det här nog inte för er.
Jag börjar med varför för att jag lärt mig mycket sedan jag skaffade Lotus.
Väldigt mycket om fördomar och märkliga åsikter.
Men också mycket kärlek och uppmuntran.
Det finns de som inte vill att deras hundar ska umgås med min för att han kommer från Spanien.
Och han kan bära på fruktansvärda sjukdomar som kan smitta andra hundar.
Dom orden har jag hört flera gånger.
Och numera orkar jag inte ens gå in i en diskussion om det.
Lotus är dock inte en ensam hund :)
Han har fler kompisar än jag har.
Han är älskad av alla som bor i vårt område från småbarn till vuxna.
Men om vi befinner oss någon annanstans och någon frågar vart jag köpt honom,
och vad han har för raser i sig då blir det en helt annan sak.
Ju mer man lär känna honom desto mer ser man att han är dobberman först och främst.
Och labbe hmm ja det märker man på matintaget.
Labbar älskar att äta.
Lotus älskar mat så till den milda grad att han är för tjock.
Så nu kör vi på bantning så att jag åtminstone ska känna hans revben någonstans.
Det går bra.
Jag har världens bästa spanjor :)
Och jag anser på fullt allvar att han är mer kollad när det gäller sjukdomar än vad de flesta hundar här i Sverige är.(Min åsikt)
Både av Dogs of Pegasus där han kommer ifrån och min veterinär.
I dag satt jag och tittade på filmer från Dogs of Pegasus.
Och kände att jag ville ta hem alla hundar.
Men det kan man ju inte hur gärna man än vill.
Vilket jobb dom lägger ner på våra fyrbenta vänner.
Jag önskar att jag också kunde jobba med dem för de är helt otroligt engagerade.
Så är även jag men på hemmaplan.
Om någon frågar mig om råd så är jag villig att hjälpa.
Jag ser det nämligen som en styrka att be om råd vilket även jag gör.
Det visar att man bryr sig.
Och inte tror att man kan allt själv,vilket man oftast inte kan.
Lotus finns med mig i med och motgång.
Jag kommer aldrig att lämna honom.
För det är helt otroligt hur mycket en hund kan uppleva och ändå ha tillit till människan.
Jag vet inte hur många hem han haft och jag forskar inte i det heller.
Jag bara undrar för mig själv ibland hur man inte vill ha en hund som honom.
Men på samma gång är jag glad att han är hos mig nu.
Och det kommer han alltid att vara.
Det finns så många hundar i denna värld som bara vill leva utanför en bur.
Så om ni vill ge någon av dom ett hem gå in på https://www.facebook.com/Dogs-of-Pegasus-507068812714197/?ref=ts&fref=ts.
Det är värt det.
För det bemötande jag fått där har alltid varit bra.
Jag har också frågor.
Även om jag haft två hundar innan så har dom inte varit av samma ras.
Så det var mycket jag inte visste när jag gav mig in på det här.
Men det är något av det bästa jag gjort.

                                                    Det här är Lotus.Från Spanien :)
                                                    Alla ni som älskar honom.
                                                    Ni som inte gillar adoptioner.

                                                  Skulle ni önskat att detta var han?
                                                  För det kunde det ha varit.
                                                  Och det har det varit.
                                                  Bilden kommer från Dogs of Pegasus.


 
 
 
 









onsdag 28 juni 2017

Livet.

Först skriver jag inte alls sedan får jag skrivnoja.
I går när jag läste att Michael Nyqvist har gått vidare bara 56 år gammal.
Kom jag direkt att tänka på en av alla mina bröder.
Eftersom han är i precis samma ålder.
Kände att jag var tvungen att ta reda på hur han mår.
Mitt i natten!
Även om vi inte träffas alls nu för tiden så är han ju min bror.
Som jag har växt upp med.
Jäklats med,haft otroligt roligt med när han blev tillräckligt stor för att vara rolig.
När han var liten var han "en pain in the ass" som följde efter mig överallt.
Jag var tre när han blev född.
Kommer än i dag ihåg första gången jag såg honom när min farmor tog med mig till BB
som det hette då.
Och jag undrade vart han kom ifrån.
På den tiden var det inte så noga med att upplysa det barn man redan hade om att de skulle få ett syskon.
Och när jag var tre gick jag inte och kollade min moders mage.
Men helt plötsligt var han där i en blå filt.
Och enligt alla var han jättesöt.
Inte enligt mig.
Tro mig när jag säger att mina minnen sträcker sig tillbaks till jag var ett år gammal.
Jag blir alltid förvånad när någon säger att de inte minns något från sin barndom,jag gör.
Jag minns när han lärde sig gå,han gick runt huset och höll sig i väggen.
Sedan lärde han sig springa det var ännu värre.
För då sprang han ju efter mig hela tiden :)
Vi har upplevt så mycket tillsammans.
När jag blev gravid med min första son var han den första som fick veta det.
För på den tiden gick man till apoteket och fick svar.
Och det var han som fick öppna svaret för jag vågade inte.
När jag var gravid med min dotter var han också den första som fick veta för det var han som körde mig dit.
På vägen hem i bilen visade jag honom bilderna.
Och han sa att om det är en flicka vill jag att hon ska heta Cindy i mellan namn.
Det gör hon.
Hon älskar inte det precis hahahahha.

När man tänker på hur kort livet kan vara och att man kanske aldrig får sagt det man ville säga.
Så tycks det mig ganska skrämmande att en dag är man här nästa dag kan man vara borta.
Därför skriver jag detta just nu.
För vem vet om vi finns i morgon?
Livet har fört oss på helt olika vägar.
Det kanske var det som var meningen,att vi skulle gå var och en på sitt håll.
Men du finns alltid i mitt hjärta det hoppas jag du vet.
Att vi lever olika liv kan inte förändra det.
Jag vill att du ska leva länge och vara lycklig.
Kram
         din
               syster.

                                          Vi en gång i tiden.


Ursäkta språkbruket,

men jävla väder!!!!
Här går jag omkring o hostar,nyser.
Ögonen rinner och kliar.
Jag är typ allmänt trött och sur och blir förbannad på minsta lilla grej.
Inte alls min vanliga stil.
Men pollen,måste det finnas så mycket av den varan?
Man ser den ju flyga omkring.
Och tro mig jag som älskar naturen tycker faktiskt att den kan lugna ner sig lite.
Regn är vad jag vill ha massor av regn för det hjälper.
Det kommer tre droppar och man tänker,yezzzz nu blir det regn o åska.
Men nopp.
Häromdagen när jag var hemma hos fru C började det regna precis när vi gick av bussen.
Fel tillfälle om man säger så.
Jag såg ut som om jag badat med kläderna på.
Det var jätte trevligt att träffa familjen G.
Ok nu kommer vi in på hundar igen(mina barn tycker jag pratar för mycket om hundar).
Vi går på bussen,han går fint vid min sida.
Tre barn börjar skrika som om det var ett lejon jag hade med mig.
Jag frågade dom snällt o vänligt varför dom skrek?
Men jag fick inget svar.
Då säger deras mamma som satt längre bak att man inte ska ha hundar på en buss.
Dom är farliga och smutsiga.
Ok,jag förstår om man är rädd för hundar (jag går själv helst inte nära en  pitbull eftersom jag och min förra hund blivit bitna).Men jag jobbar på det för att inte överföra min rädsla till min hund.
Som sagt pollen,jag känner irritationen stiga.
Tänker för mig själv andas djupt ta det lugnt.
Och jag säger -Hunden ligger på golvet,han gör absolut ingenting.
Han har lika mycket rätt att vara på denna buss som ni.
Fint va?
Mycket lugnt och fint av mig.
Det jag hade lust att säga var inte riktigt lika fint.
Så det ska vi nog inte gå in på.
Då kommer det upp en kvinna sätter sig väldigt nära mig och frågar om hon får klappa Lotus.
Klart hon fick.
Han fortsatte ligga ner för det var det han skulle göra.
Hon klappade o pratade med honom och tyckte han var jättefin.
Men gnället på barnen fortsatte och mamman pustade och stönade.
Till slut fick kvinnan nog.
Reste sig upp och sa precis vad jag ville säga :)
Nämligen -Hunden har lika mycket rätt att vara på bussen som ni.
                   Och om ni har problem med det så tycker jag ni ska gå av o ta nästa buss.
Yezzzzzz ibland finns det folk som kan läsa tankar :)
Sedan blev det tyst.
OCH JAG FORTSATTE RESAN HEM MED MIN JÄVLA POLLENALLERGI!!!!!

                                         Pollen jag hatar dig djupt och innerligt.